30 mars 2016

Det är vad det är.

//Det är svårt att växa sig gammal när man är ung. 
Det är hårt att förstå sig på andra, när man inte riktigt kan förstå sig på sig själv. 
Det är lätt att lyssna på andra, när man inte vill lyssna på sig själv. 
Det är klurigt att andas, när man är i en värld som bara skriker. 
Det är läskigt att falla, när man är rädd för höjder.

Men det är bra att vi har varandra, att vi kan hålla om vandra i tanke och tillsammans, hålla varandras händer när det blir hårt, klurigt och läskigt. 
Det må vara svårt ibland, men det är vad det är.//
Framför kameran; Ellen.

29 mars 2016

Citron/blåbärskalas.

Här ser ni något så hejdundrande gott att jag knappt finner ord för det - Linda Lomelinos Citron och blåbärstårta med smörkräm!

Detta var alltså tårtan som jag skrev om i något inlägg längre ner. När jag väl bakar tårtor så gör jag någon av Lindas då de är sjukt mycket mer kreativa, välarbetade och rent av godare än mängden. Tips!!! Riv skalet från en citron+lime mellan bottnarna (på smörkrämen), mmh syrligt och bra. Farfar var nöjd, och då är jag nöjd. 

Glad påsk hörni och hoppas att ledigheten tar väl hand om er!

28 mars 2016

Mer av mig + hur 2015 lät.

Soundtrack of 2015

Albums i purchased/received this year:
Continuum - John Mayer, I forget where we were - Ben Howard, Sigh no more - Mumford & Sons, Paper airplane - Alison Krauss & Union State

Top 5 most loved albums during the year:
Live on the Resolution tour - Matt Corby, Far - Regina Spektor, In a perfect world - Kodline, Babel - Mumford & Sons, Goldrushed - The Royal Concept
Gigs i went to this year:

Samuel Ljungbladh, Francis Dunnery, Hansam

Favourite discoveries:
Sigur Ros, James Blake, Sufjan Stevens, Tingsek, Amber Run, Oh Wonder

Songs that were/are special to me for some reason:
Quelqu'un m'a dit - Carla Bruni, Hospital shirt - Jason Myles Goss, Another beginning - Joshua Radin, This is gospel - Panic! at the disco, Pieces (hushed) - Andrew Belle, Eat - Regina Spektor, First defeat - Noah Gundersen, Thinking out loud - Hampus Nessvold, Between the bars - Eliott Smith, Say - John Mayer, Sigh no more - Mumford & Sons

26 mars 2016

Om påsk, lillebror och allt annat.

Hej där! Nu är det äntligen äntligen påsk. Har längtat ihjäl mig, njuter mycket mer än vad man egentligen bör vara kapabel till av att vara ledig. Dagen har vi som många andra tillbringat i Björkvik där vi har ätit i kopiösa mängder, skrattat, pratat, promenerat, vilat och bara varit familj.
När vaknade du imorse?
09:30, tror jag. Är inte riktigt vid liv när jag vaknar. Allt är lite dimmigt då. 
Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Att jag måste upp fort fort fort som bara den och börja baka om jag ska hinna. Några sekunder efter det somnade jag om igen och efter ett tag kom pappa in och satte sig på mitt golv och lämnade inte förens han såg att jag gått upp. Klipsk gubbe det där.
Har du ringt någon idag, vem och vad sa ni? 
Icke idag.

Vilket humör är du på? 
Riktigt dunderglad. Är inne i en period där jag känner för att prata mycket och även om jag inte kanske pratar så är det fint att känna känslan av att faktiskt vilja ventilera och berätta om det jag tänker på.

Har du ont någonstans? 
Rygg och nacke. Står i skrivande stund mot en vägg med en tennisboll mellan de där änglavingarna man har som jag inte alls kommer ihåg vad de heter (edit: skuldra?? skuldrorna? detta måste vidare undersökas...).
Vilken var den första låten du satte på idag? 
Smaller med Erik Hassle. Så galet svängig och bra och vacker och bra.

Vad gjorde du för exakt en vecka sen, vid den här tidpunkten? 
Jag och Martin satt på min köksö och gjorde våffelsmet (mest jag), lyssnade på ett småkryps liv och pratade (mest han).
När fotade du något senast och vad var det? 
Tårtan jag faktiskt lyckades baka (tro det eller ej, jag kom upp ur sängen).

Har du gjort av med pengar idag, på vad? 
Nope, men kvällen är ung.

Vad ska du göra nu? 
Busa med Lukas, han kräver att min uppmärksamhet ska riktas åt Lejonkungen. Hans vilja är min lag, så lejonkungen får det bli.

22 mars 2016

J. Bay och att hålla tillbaka floden.

Alltså. Alltså wow. WOW. Ska jag försöka formulera mig mer än så blir slutsatsen att meningarna fortsätter kortfattade och osammanhängande. Igår tog alltså jag och Ebba oss upp till Annextet för att få spendera några timmar med James Bay framför oss. Det var helt magiskt. Äkta, genuint, sårbart, vackert, levande och ack så närvarande.
När vi hörde den första tonen, eller rättare sagt ljudet, av let it go vände vi oss mot varandra och tog varandras hand och våra ögon var mer öppna än någonsin. Då var det svårt att inte gråta över att musik kan vara så fint, så berörande, att det känns ända in i benmärgen.

16 mars 2016

Att riva upp något stort.

Godmorgon vänner. Ska vi inte ta och bestämma oss för att varje morgon vi vaknar är en god morgon? Klart att det kanske inte är en god dag alltid, men det faktum att vi alla är vid liv, andas, älskar, upptäcker och finns är ju gott om något. Så, godmorgon.

Det är onsdag och allt fortsätter att springa iväg, och jag älskar att det springer lite för fort. För första gången på riktigt länge, som jag skrev tidigare, så hittar jag min ro i att ha mycket på gång. Äntligen, ä n t l i g e n, är jag inne i en fas där det inte skrämmer mig - utan motiverar mig. Till en viss gräns i alla fall.
Min avokado som jag planterade förra året runt april har nu vuxit sig stor!!! Under veckan sker livets mest skrämmande omplanteringen så att rotsystemt kan utöka sig. Ibland måste man riva upp något stort och ömtåligt för att det ska kunna fortsätta växa och leva vidare, även om det känns brutalt och hjärtlöst. En aning skärrade blir vi efter sådana rivsår, men en hel del friare. Det får vi för allt i världen inte glömma bort.

11 mars 2016

Ur min anteckningsbok nr. 4.


110915 //att känna// 
Känner känner känner. Känner allt, allt jag glömde känna, allt jag inte ville känna och allt som jag kanske inte borde känna. 
Hur klarade jag mig?
Det var verkligen inte okej med mig. 
Inte en endaste gång var det okej på 291 dagar.
Men ändå så säger dem ibland "känn inte så mycket".

121115 //viljan & behovet// 
Och just i den sekunden så stannade jag upp hela livet, slängde iväg min kropp och lät den försvinna med vinden. Jag skyddade mina ögon mot den brinnande solen och såg hur den flög, hur den råa vinden tog hand om den. Jag behövde någon som krossade muren, besteg berget, korsade havet. Någon som mötte mig halvvägs och inte bara ropade.
240115 //ögon som talar// 
Jag scrollar igenom min telefon och låtsas läsa något viktigt.
Allt skulle vara så mycket lättare om jag var bättre på att prata tänker jag.
Tittar snabbt upp från telefonen och möter deras blickar.
De ser på mig med sådan förundran,
med ögon som söker efter något.

Det var som om de kunde tala genom sina ögon.
Orden liksom trängde ut ur dem, men jag kunde inte tyda dem.
Varför kunde jag inte tyda dem?

Säg mig hur det är; säg mig vad du såg.

Shalom. Hoppas att det är okej med er. Har spenderat två veckor i skolan nu efter lajvet i Österrike och det känns betydligt längre. Alltså hujedamig, verkligen hujedamig, vilket tempo det är nu. Men jag trivs nog ändå lite med det, finner någon slags udda ro i att veta att det är mycket på gång.
Det börjar bli vår och hela jag märker det. Mina fingrar känner det, mina kinder känner det och mina ben känner det. Jag känner det. Jag får ny lust till att skapa, att vara, att finnas. Finns här, finns någon annanstans, finns till.

Och om två veckor går vi över till sommartid, om tre veckor är det påsklov, om sex veckor har en ny marvelfilm premiär (dunderhype). Återigen, vi går mot ljusare tider vänner. Ä n t l i g e n.

10 mars 2016

Länge leve pionjärerna.

// Länge leve dem som går framåt, 
som ser mot horisonten med vilja och längtan.
Länge leve dem som tar nya tag varje dag, 
som går ett steg längre och håller blicken fäst framåt.
Länge leve dem som sätter sig själva i brand för att hålla andra varma, 
som vågar älska villkorslöst och ser klart.
Länge leve dem som inte längre vill vara en del av det som bryter ner dom, 
som vågar säga nej och står upp för sig själva.
Länge leve dem som dyker ner i det oförutsägbara, 
som chansar och vågar för något större än sig själva.

Länge leve pionjärerna som bryter ny mark. //