22 mars 2016

J. Bay och att hålla tillbaka floden.

Alltså. Alltså wow. WOW. Ska jag försöka formulera mig mer än så blir slutsatsen att meningarna fortsätter kortfattade och osammanhängande. Igår tog alltså jag och Ebba oss upp till Annextet för att få spendera några timmar med James Bay framför oss. Det var helt magiskt. Äkta, genuint, sårbart, vackert, levande och ack så närvarande.
När vi hörde den första tonen, eller rättare sagt ljudet, av let it go vände vi oss mot varandra och tog varandras hand och våra ögon var mer öppna än någonsin. Då var det svårt att inte gråta över att musik kan vara så fint, så berörande, att det känns ända in i benmärgen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar