1 april 2016

...och jag vill va med.

Vårens första dag!! För att citera Laleh. Jag såg idag årets första fjäril och barnasinnet viskade till mig att när jag sett 7 så är sommaren här. Det slog mig hur fort allt verkligen går nu. Hur allt bara passerar och jag kan inte låta bli att tänka att hela mitt liv passerar i just dessa sekunder, dagar, månader. För vad är livet här på jorden mer än just idag? Än det vi har just i dessa sekunder? Gårdagen är långt borta, och framtiden finns inte ännu (även om den ändå är här).
Mina påsklovsdagar, som har gått, har jag ägnat åt att se hur allt grönt blommar fram. Pelargonerna växer som bara den och min avokado har återhämtat sig efter vinterhalvåret. Och på tal om det så börjar jag ju också återhämta mig efter mörkerhalvåret. Inga gröna knoppar som kryper fram men ögon som är öppna, armar som är sträckta och kinder som slår i ögonen.
Annars har jag gått på med att klippa i kläder med saxar som börjar ge upp, leta och fånga solstrålar, läsa, läsa, läsa, läsa bland annat Bodil Malmstens "Det här är hjärtat", läsa allt annat som kommer i min väg. Försöker att hinna med så mycket som innan (som min lärare optimistisk beskrev det) "all skit och hemskhet bryter lös". Detta inkluderar då nationella, schemakaos och extrem slutspurt i skolan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar