31 maj 2016

Ett försenat hej.

Hej på er. Tänker inte skriva något långdraget idag, bara säga hej. Och allt annat smått som trycker uppe i huvudet. Då gör vi det här då. Möter den lilla skräcken att uppdatera min egna lilla värld.
Vaknar. Stirrar upp i taket en stund. Vart är jag idag? Mammas säng. Okej. Farmor och farfars gästrum. Okej. Mitt eget rum. Okej.
Känner på kroppen. Lyfter sakta, sakta, sakta på ett ben i taget. Börjar ute i tårna för att förbereda kroppen på liv. Kollar om dom är med mig idag, om vi jobbar på samma sida. Dom är på min sida.
Sitter på sängkanten. Andas. Sitter på trappen mot gatan. Lyssnar. Sitter på köksgolvet. Andas. Om och om igen.
Ser något. Nej men... vad är det där? En bild. Ett sms. En rörelse. En låt. Men det är ju... det är ju mitt liv. Där, kolla, där är alla drömmar och minnen. Allt jag var, allt jag såg fram emot. Hur kunde det bli så?

4 maj 2016

Om vecka 17.

Under veckan som gått så har mycket stått på paus. Men det är ganska skönt faktiskt, att det på riktigt går att trycka på paus som man drömde om när man var liten. Att kunna spola fram och tillbaka är dock fortfarande på utredning, hur man gör det återkommer jag till när jag listat ut det.
Jag ritar och tänder ljus. Går ut och går och umgås med hönsen. Tar hand om växter och plantor, vattnar och stirrar. Annars har jag sjungit, övat stämmor, busat med Lukas, läst lite, målat och allt däremellan. Valborg spenderade jag med Emma och Albin först ute på en halvö för grillning och sedan ovanpå fören av båten för att se brasan och fyrverkerierna så bra som möjligt. Det var fint, riktigt fint.
Nu väntar massa annat framför, men mer om det någon annan dag. Ta hand om er själva, kram.