1 juni 2016

Om att göra en dag.

Hej på er. Andra dagen i rad jag skriver nu. Vilken grej. Vet inte om någon läser nu, det är rätt mycket nu i allas liv men hej på dig som läser i alla fall. Kul att du är här, det är för din skull jag skriver. Och min. Men mest din. Mest för vår skull kanske.
Att göra en dag. Det är något jag måste börja göra. Även om allt man planerat och trott för något totalt kraschar. När jag står mitt emellan två stora öronbedövande explosioner som går i slow motion. När jag ser det ta fyr och fatta eld, då får jag inte stå kvar. Jag får inte stå still. DU får inte stå still. Vi får gå tillsammans, kanske till och med springa. Springa fort iväg, vi får springa snabbare än vi någonsin gjort förut - för att vi är snabbare än explosionen. Du och jag. Vi får ta varandras händer när det blir svårt och springa. Rusa, ramla, fumla. Fort fort fort fram.
Och sen när vi har tagit oss bort kan vi stå på håll och se fyrverkeriet. Explosionen lär fortfarande ske, men nu står vi inte i den i alla fall. Vi gör en ny dag. Tillsammans. Tillsammans kan vi skapa magi, och dagarna vi inte kan skapa magi så skapar vi annat. Vi går till en vacker kyrka, köper nya skor och söta blåa kjolar, fikar i trädgårdar klädda med vimplar, lyssnar på punk så högt så att världen utanför bilen imploderar, håller varandras händer. Och på något sätt så kanske det är magi det med, på något sätt så måste det vara det.

Det var min dag. Vi hörs snart igen, jag lovar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar