9 augusti 2016

Gullfoss + konsten att må bra även när man blåser bort.

Hej där. Det var ett tag sen. Men det är okej. Kul att jag är här iallafall (försöker skriva det på det minst narcissistiska sättet jag kan). Det är den nionde augusti vilket betyder att jag fyller 18 om arton dagar!!! Skoj skoj skoj. Men det betyder också att det var exakt tre månader sen jag kom hem från Island. Och justa, jag var på Island! Den kommande tiden tänkte jag visa en hel del därifrån. 
Klockan var fyra på morgonen när pappas alarm ringde och jag muttrade något i stil med att jag faktiskt, FAKTISKT, måste sova minst tre minuter till för att det skulle kännas okej. Efter det tog vi (jag, pappa och min alldeles egna syssling Axel) oss till Köpenhamn och tillslut också ett flyg.
Vi fick tag på vår hyrbil och började genast leta guldkorn. Ett av ställena vi hittade var den här, ish, bergsväggen. Den innebar en tids klättrande och mycket tutande från andra bilar men när vi kom upp var det mer än värt det. Det var nog det bästa, när man hittade vackra platser dit inga andra människor åkte.
 
Ett ställe det befann sig alldeles för många människor för vår smak dock var Gullfoss. Vackert, men otroligt mäktigt. Där satt vi med kängor, raggsockor, fleecetröjor, regnjackor, mössor, vantar och halsdukar. Samtidigt fick vi veta att det var den varmaste helgen hemma i Sverige. Gött. Men det var mysigt att få sitta där under alla kläder och bara kika in i kameran och känna att man är alldeles själv där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar