30 oktober 2016

Nu och då verkar det värre än det är.

Hej där. Känns som att det var en evighet jag skrev här, alltså skrev på riktigt och inte bara kopierar in saker för att kasta ut ord någonstans i brist på plats i mina anteckningsböcker. En till vecka har gått och jag tänker på hur jag för tre veckor sen var helt plågad av tanken på att jag klarar nog inte en vecka till nu. Men man klarar alltid lite till trots allt, även om det verkligen inte alls känns så i stunden.

Jag börjar lyssna på mer musik istället för bara en låt om dagen och sitter på andra ställen i mitt rum. Stannar kvar en hel dag i skolan då och då. Äter till och tre mål om dagen ibland. Det betydde kanske ingenting för någon annan men för mig betydde det allt. Att göra något, hitta något som gör mig lite glad. Det är sällan jag lyckas en hel dag, men de senaste två veckorna har jag lyckats tre gånger på en dag och jag är så in i betongen stolt över det. Idag gjorde jag en andra piercing i mitt öra som jag tänk på de senaste veckorna. Det gjorde mig glad.
Jag gör små, små saker för att ta hand om mig själv bättre. Om jag inte kan börja med det inre än så får jag åtminstone börja med det yttre. Köpa den där ansiktskrämen, det där serumet eller den där yoghurten som är det enda jag kan äta som inte smakar som kartong blandat med förlust. Och så småningom kommer jag nog att kunna ta hand om den lilla flickan som bor inne i mig och inte bara den stora på utsidan. Tills dess fortsätter jag att lyssna på samma låt, äta yoghurt tre gånger om dagen och testa nya läppstiftskombinationer.

25 oktober 2016

Idag

Idag gör allt ont och varenda del av min kropp svider
Jag drömmer om hur jag blir instängd
Om hur folk rör mig och hur det känns som rivjärn
Vaknar upp och min dörr är stängd
Mitt fönster är stängt
Får inte luft
Någon går in i mig i skolan och det känns som rivsår
Någon annan lägger sin hand på min axel
Och hela jag krymper femton centimeter
Försöker att täcka så mycket av mig själv som möjligt
Har för stora kläder för att försvinna
Lamporna är för starka här inne
Människorna pratar för högt
Idag gör allt ont och varenda del av min kropp svider

24 oktober 2016

Ur min anteckningsbok del 11

Vi sitter tysta en stund hon och jag
Och från ingenstans så bryter hon tystnaden med 10 miljoners-frågan
Hon frågar mig om jag är rädd och jag kväver ett nej som är på väg upp av reflex
Blinkar fem gånger innan jag ser på henne och låter sanningen bränna min tunga
Skölja över den likt en flod utan stopp
"Jag är livrädd" viskar jag
Jag har städer inom mig
Städer med gatlyktor som lyser upp mina revben
Med spruckna gator där mina lungor växer ut ur asfalten
Städer där alla skriker på varandra från vänster till höger förmak

Men städerna med gatlyktorna brinner upp
Städerna med de spruckna gatorna brinner ner till grunden
Och städerna fyllda av vrede brinner tills askan är stilla

Jag har städer som brinner inom mig
Och jag vet inte hur jag ska få dem att sluta
SparaSparaSparaSpara

18 oktober 2016

Det är tisdag.

Det är tisdag, eller snart så är det faktiskt onsdag. Jag lyssnar på en och samma låt varje dag, hör inte ens att det är samma melodi. Låter den spelas om och om igen tills den har varken början eller slut. Väcks upp ur min dvala när någon ropar "Nu har vi hört den här i sju timmar snart...". Idag var det Mayday av Cam, igår Laughing With med Regina Spektor och innan dess Better Days med Graham Nash.Har börjat läsa lite också igen. Det är bra, det är skönt att känna igen sig själv med små små steg åtminstone. Det är som en sjuk omgång av kurragömma det här, depressionen kastar iväg allt jag är som yatzytärningar utan någon som helst respekt för vart de kan hamna någonstans - väl medveten om att jag inte är varken leksugen eller har ork att gå runt och leta. Men ibland, vissa kvällar, någon timma på morgonen hittar man tärningen och lyckas rulla den mellan tummen och pekfingret ett tag. Det är skönt.

Annars så illustrerar och ritar jag som bara den. Har aldrig haft ett sånt här tempo och det är så ljuvligt. Så länge det varar vill säga, ibland är den kreativa delen av fingrarna som bortblåst och då sitter jag bara där som kaninen i Robin Hood och mumlar "Vad gör vi nu då?". Vad gör man då egentligen? När det lilla man kan luta sig tillbaka på bara försvinner sådär? Jag har ingen aning.

16 oktober 2016

Kanske är det över snart

Det kanske är över snart
it might be over soon
Justin Vernons röst ljuder ut ur min dator
Klockan slår snart ett och jag sover fortfarande inte
Tanken, tanken på att sluta ögonen är lika skräckinjagande som ett inte sova
Någon annan kanske också lyssnar på honom just nu, tänker jag
På hur de ska gå på hans konsert i vår eller köpa biljetter till den
Hur jag bara tänker på att försöka klara av den här minuten
Att om jag klarar av den här minuten
Om jag bara klarar så mycket
Så kanske det är över snart
Vill inte att det ska vara så
Vill inte ha det så här
Det går att romantisera hur en vill
Men sanningen är den
Att det är det sämsta som finns
Kan inte förstå
Vet inte ens om jag vill förstå längre
Vill bara
Bara-

Det var inget

5 oktober 2016

Femte oktober.

När vaknade du imorse?
Klockan sju, tjugo i åtta, tio i elva.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Men hjälp är klockan redan ett?? ? ? (kollade sedan på klockan igen efter att ha vaknat till lite bättre och insåg att den inte var det).

Har du ringt någon idag, vem och vad sa ni? 
Nej, men både mor och far har ringt mig.

Vilket humör är du på?
Trött, seg, ledsen, besviken, reserverad och isolerad.
Har du ont någonstans? 
Det här var så, så längesen - men nej faktiskt inte! Vilken grej alltså, inte ens lite huvudvärk. Nästan värt att firas ju.


Vilken var den första låten du satte på idag?

Carol of the Bells. Första jag lyssnade på överhuvudtaget var Stranger Things som jag var tvungen att se klart på efter veckor av uppehåll.


Vad gjorde du för exakt en vecka sen, vid den här tidpunkten? 

Onsdag förra veckan. Jag vill minnas att jag var i skolan. Minns ingenting mer, vilket kanske är lite tråkigt men jag ser nog det som ett gott tecken. Mer okontrollerbar glömska åt folket.
När fotade du något senast och vad var det?
Det var idag, gick ut på en väldigt kort promenad och försökte omringa solen av löv.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Ajjemen, jag betalade min studentmössa idag. Så det så.

Vad ska du göra nu?
Titta på avsnitt 21, säsong 6, av Friends. Dricka fem glas vatten. Lyssna på God rest ye merry, gentlemen. Spara arbeten. Plocka bort alternativt sparka bort med fötterna alla papper och penslar i sängen.

4 oktober 2016

And the rooftop children cried / Fjärde oktober.

Vaknade 07:01 och undrade varför jag aldrig stänger av alarm när jag är ledig. Sov tre timmar till och stirrade upp i taket en till. Låser upp mobilen och råkar låsa upp min bröstkorg samtidigt. Alla människor, alla intryck, alla ord, allt: fel fel fel. Stänger av mobilen och stänger av mig själv. Tittar på sju avsnitt till av serien jag kollar om för fjärde gången.
Sträcker upp handen till min hals, fingrar på halsbandet jag fick för några nätter sen. Tänker på hur jag ska få låta det hända runt min nacke tills det skaver. För detta är det första på länge som betyder något. Som får mig att betyda något. Det är irrelevant och ologiskt men det spelar ingen roll. Tänder några ljus och undviker min spegelbild. Har möblerat om så att spegeln är för låg för att kunna se sitt ansikte, har möblerat om, har möblerat, har. Orden tar slut för dagen igen, begraver huvudet i väggen, sluter mina ögon och stannar där ett tag.
Lyfter på huvudet och hör barnet som skriker och slåss. Mamman som springer. Pappan som gråter. Min ögon är fortfarande slutna. Stannar i min verklighet ett tag till. Bland alla hjärtskärande rop på hjälp. Öppnar ögonen och allt är tyst. Undrar varför ingen hör det jag hör. Blundar igen men allt är borta.


Noah's Nameless Wife - Bryan John Appelby

Tåre av H. Hauge

Det var lite for deg
men mykje for meg
Eit smil då det galdt
og eit handtrykk var alt

Tåre,
du tarv ikkje falla,
eg veit du er salt


Olav H. Hauge