18 oktober 2016

Det är tisdag.

Det är tisdag, eller snart så är det faktiskt onsdag. Jag lyssnar på en och samma låt varje dag, hör inte ens att det är samma melodi. Låter den spelas om och om igen tills den har varken början eller slut. Väcks upp ur min dvala när någon ropar "Nu har vi hört den här i sju timmar snart...". Idag var det Mayday av Cam, igår Laughing With med Regina Spektor och innan dess Better Days med Graham Nash.Har börjat läsa lite också igen. Det är bra, det är skönt att känna igen sig själv med små små steg åtminstone. Det är som en sjuk omgång av kurragömma det här, depressionen kastar iväg allt jag är som yatzytärningar utan någon som helst respekt för vart de kan hamna någonstans - väl medveten om att jag inte är varken leksugen eller har ork att gå runt och leta. Men ibland, vissa kvällar, någon timma på morgonen hittar man tärningen och lyckas rulla den mellan tummen och pekfingret ett tag. Det är skönt.

Annars så illustrerar och ritar jag som bara den. Har aldrig haft ett sånt här tempo och det är så ljuvligt. Så länge det varar vill säga, ibland är den kreativa delen av fingrarna som bortblåst och då sitter jag bara där som kaninen i Robin Hood och mumlar "Vad gör vi nu då?". Vad gör man då egentligen? När det lilla man kan luta sig tillbaka på bara försvinner sådär? Jag har ingen aning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar