30 oktober 2016

Nu och då verkar det värre än det är.

Hej där. Känns som att det var en evighet jag skrev här, alltså skrev på riktigt och inte bara kopierar in saker för att kasta ut ord någonstans i brist på plats i mina anteckningsböcker. En till vecka har gått och jag tänker på hur jag för tre veckor sen var helt plågad av tanken på att jag klarar nog inte en vecka till nu. Men man klarar alltid lite till trots allt, även om det verkligen inte alls känns så i stunden.

Jag börjar lyssna på mer musik istället för bara en låt om dagen och sitter på andra ställen i mitt rum. Stannar kvar en hel dag i skolan då och då. Äter till och tre mål om dagen ibland. Det betydde kanske ingenting för någon annan men för mig betydde det allt. Att göra något, hitta något som gör mig lite glad. Det är sällan jag lyckas en hel dag, men de senaste två veckorna har jag lyckats tre gånger på en dag och jag är så in i betongen stolt över det. Idag gjorde jag en andra piercing i mitt öra som jag tänk på de senaste veckorna. Det gjorde mig glad.
Jag gör små, små saker för att ta hand om mig själv bättre. Om jag inte kan börja med det inre än så får jag åtminstone börja med det yttre. Köpa den där ansiktskrämen, det där serumet eller den där yoghurten som är det enda jag kan äta som inte smakar som kartong blandat med förlust. Och så småningom kommer jag nog att kunna ta hand om den lilla flickan som bor inne i mig och inte bara den stora på utsidan. Tills dess fortsätter jag att lyssna på samma låt, äta yoghurt tre gånger om dagen och testa nya läppstiftskombinationer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar