30 januari 2017

Måndagslista + jag

När vaknade du imorse?
Halv nio, efter fyra timmars sömn, frukosten på hotellet stängde tio så jag masade mig ned och minns inte ens vad jag åt nu i efterhand.

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Neeeeee, typ.

Har du ringt någon idag, vem och vad sa ni?
Pappa,
"vart är du?"
"kommer ut snart"
"kej"
Vilket humör är du på?
TRÖTT, splittrad och nostalgisk (på ett dåligt sätt). Och arg för den delen också (på ett bra sätt).

Har du ont någonstans? 
Huvud axlar knä å tå.

Vilken var den första låten du satte på idag?
Gas Station Gus av Tingsek, otroligt makalöst bra. Killen kan sin grej.
Vad gjorde du för exakt en vecka sen, vid den här tidpunkten? 
Måndag eftermiddag förra veckan så hade jag sovit en stund för att förbereda mig för att ta med mamma och pappa till min psykolog.

När fotade du något senast och vad var det?
Det var igår, fotade Brownie som var i extas över att få leka i snön .

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Hoppsan, ja. Tekoppar, kritor, en såndär charcoal board, tejp, sylt, jeans, en hoodie, coulette-byxor och ett par kostymbyxor.

Vad ska du göra nu?

Vänta på att få komma hem från Norge, publicera det här, kanske ta över ratten och köra sista timmen själv, lyssna på punk alternativt musikalmusik. Får se.

23 januari 2017

Minnet av dimman

Någon gång i tiden mellan vår och sommar.
Det hade nästan gått en vecka, jag gick in på sjukhuset med pappa bredvid mig tillsammans med mina skakande ben och ett bultande hjärta. Tittar ner i marken så fort vi möter någon. Alla vet, alla vet, alla vet. Stänger min mun och pressar ihop mina tänder tills min käke svider av smärta. Svänger vänster två gånger och sätter mig ned i rummet. Efter ett samtal så spänt att luften försvann inne i rummet så skickas jag ut och pappa sitter kvar inne med människan i vit rock.
Jag sitter på stolen utanför och skakar. Minns inte sist jag grät såhär länge. Den enda fönstret som finns här har stora vita bjälkar framför sig och jag känner mig som en människa i en låda som någon leker med. Jag skickas vidare till andra sidan av sjukhuset och får besöka korridorer som jag inte visste fanns. Inte en endaste själ viskar inne i väntrummet. Det är helt tomt, det enda ljudet jag hör är min tänder som fortfarande biter ihop i varandra. Jag sätter mig ner, igen, och väntar tills hon kommer och berättar för oss att vi måste åka till Nyköpings sjukhus, får se vad de kan göra.
Åker hem och packar min kånken under tystnad. Lägger ner de enda sakerna jag tycker om just nu. Min vattenfärg, några papper och pennor. Min Bibel och kastanjer att hålla i. I bilen säger pappa något om skosnören, jag vet vad han menar. Jag biter ihop och låter mina tänder skava mot varandra, låter de rispa mot varandra tills jag känner en bit av min tand lossna.

Jag har fortfarande inte slutat att bita ihop ännu, är fortfarande redo för striden om det skulle behövs.

8 januari 2017

Och jag kallar det för livet

Söndag men söndag på riktigt nu. Inte bara några bokstäver som buntats ihop och kramat om varandra, nu är det söndag på riktigt. Söndag innan livet börjar. Söndagen innan jag börjar min sista termin i skolan. Terminen då jag tar studenten och faktiskt ska klara av all skit. Tanken på det är helt surrealistisk, vet inte om jag får svindel eller om mina fötter står stadigt när jag tänker på det. Eller om allt händer på en och samma gång. Försöker i alla fall planera in små saker att göra då och då som är berusade och fulla på glädje.
Fortsätter att läsa även om fingrarna är svaga och ögonen trötta och fortsätter att måla tills alla färger blandar ihop sig till en enda stor röra och jag kallar den färgen för livet. Jag dimmrar ljuset i badrummet och sätter mig ner på golvet när jag duschar och jag kallar det för livet. Jag räknar inte längre hur många timmar jag kommer att få sova om jag somnar om en timme och jag kallar sömnen jag får för livet. Jag lägger ner 20 minuter på min eyeliner när tre vänner som har sett mig i det värsta kommer över för att spela spel och jag kallar den linjen för livet.
Och jag hör den lilla rösten inom mig som säger att det är farligt, det är allt för farligt för sådana som mig att börja kalla livet för olika saker och sova mer än 5 timmar. Och jag hör den där andra rösten som säger att det kan vara annorlunda imorgon, allt kan vara som bortblåst imorgon och då kanske det enda du kallar för "livet" är tabletter. Men det är inte morgon än, natten är här och sveper in mig i sina skakiga armar som klingar som silverskedar i starka armar med svaga händer och håller om mig. Säger med en grop i halsen och våta kinder att det behöver inte gå sönder imorgon. Både natten och jag är lika rädda för morgondagen. Men det tar bara 12 timmar så ses vi igen.

Ur min anteckningsbok del 14

7:e november 2014
De sitter vid sidan av biljardbordet, jag och du står på varsin sida om det
Du råkar springa rakt in i hörnet ochfaller ner på knä, reser dig upp och skrattar
Jag börjar skratta jag med, det var så längesen att jag nästan glömt hur man gör
"Krigsskada" säger jag allvarligt, du tittar på mig och skrattar ännu mer
Säger något om Kina 1865 och jag svarar med ett skratt tillbaka
Plötsligt kommer jag ihåg hur man gör
24:e september
Har en lägenhet lika stor som ditt namn
Säger det högt för mig själv, om och om och om igen
Låter det eka mot de tomma väggarna fram och tillbaka
Och kommer ihåg hur svårt det är att minnas
15:e oktober 2016
Jag ber att det inte ska kännas som det gjorde då
Jag ber, Gud, sänd dem någon annan
Jag ber, snälla, låt dem inte kalla det för kärlek igen
Jag ber att det inte ska kännas som det gjorde då
14:e oktober 2016
Pojken som smakade som honung
Som rasade så fort man vidrörde honom
Skapad av ljudet från trädens löv som susade
Med löv som faller
Upphöjd av forntida dagar som vi aldrig trodde skulle se ljuset igen
Låt oss höja ett glas för den blåögde pojken
Som krossade hjärtan utan pistolhot mot sin tinning
Som fick hjärtan att börja slå och tro på värdighet
Hjärtan som lämnades kvar
Utan att veta vad de skulle tro på

7 januari 2017

En lista på 40

1. Vem litar du på?
Vet inte riktigt, Mia C. Helgemo.

2. Vart skulle du vilja vara just nu?

Nyhemsveckan.
3. Favoritstad?
Kvinesdal, Norge.
4. Vilket är ditt favoritnummer?
3, ditt?

5. Vad var det senaste du åt?
Yoghurt, mycket exotiskt och bloggvänligt.
6. Om du var en krita, vilken färg hade du varit?
Grön tror jag.
7. Hur är vädret just nu?
Rätt kolsvart.

8. Vem var den senatse personen du pratade i telefon med?
Vet inte, Simon förmodligen?
9. Vad har du för skostorlek?
38/9, minns när jag lånade Simons strumpor där det stod "40-43" i botten av dem. Victoria brast helt plötsligt ut i ett förfärat skrik följt med skratt när hon frågade om mina fötter växt så mycket på så kort tid?
10. Favorit tv-program?
Vänner, forever and always. Och Parks and Recreation (förutom sista säsongen). + GOT och Sherlock.
11. Har du några syskon?
Oui, duex.
12. Längd?
Mäter inte mig själv längre, kanske 1,67?
13. Hårfärg?
Alldeles vanligt mörkbrunt.

14. Ögonfärg?
Blå-gröna? Ish? De byter lite mellan varven.
15. Använder du kontaktlinser?
Japp.
16. Favorithögtid?
Påsken.
17. Favoritmånad?
Antingen februari eller maj.
18. Har du gråtit utan anledning nån gång?
Världsmästare på just det.
19. Vilken var den senatse filmen du såg?
Captain America: Civil War (eller som den borde hetat "The Avengers 2.5")
20. Kan du stå på huvudet?
Kan knappt stå på fötter utan att snubbla.
21. Vad lyssnar du på just nu?
I Dumped You First med God Help The Girl

22. Vilka böcker läser du just nu?
Arvet efter dig av Jojo Moyes, Milk and Honey av Rupi Kaur och 14,000 things to be happy about av Barbara Ann Kipfer.
23. Piercingar?
En i vänster öra och två i höger.
24. Favoritfilmer?
Tittar nästan inte ens på film längre, men det är nog LOTR, första och andra hobbitfilmerna, Inception och Hot Rod.
25. Favoritsport?
Sport? Haven't heard that name in years
26. Vad gör du just nu?
Skriver den här listan i min säng med min lillebror som sover.
27. Hundar eller katter?
Katter katter alltid katter.
28. Favoritblomma? 
Vildvuxna tulpaner, pioner och alocasia amazonica. Och Fiolfikus. Och ängsviol. Raps, elefantöra och monstera också för den delen.
29. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Min storebror Simon och Martin.
30. Har du älskar någon någon gång?
Ja.
31. Vem vill du träffa just nu?
Hanna.
32. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
Jag går fortfarande i skolan så ja.
33. Gillar du att flya flygplan?
Jadå.
34. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.
35. Hur många kuddar sover du med?
Tre eller fyra stycken.
36. Saknar du någon?
Tror inte det.
37. Lyssnar du på radio?
Nästan aldrig.
38. Bästa belsutet du gjort i år?
Börjat prata om hur jag mår.
39. Sämsta beslutet i år? 
Alla gånger jag sagt ja när jag velat säga nej.
40. Din sensate nerladdade app?

Förmodligen Facebook eftersom att jag alltid avinstallerar det först när jag får lite plats på mobilen för att sedan installera det igen när jag har plats igen.
SparaSpara

5 januari 2017

Tjugofem svar + åtta självporträtt

  • Spotify, SoundCloud, eller Pandora? Soundcloud
  • Är ditt rum städat eller ostädat? Numera är det nästan bara rörigt och stökigt, för bara några månader sen kunde jag gå veckor med ett städat rum och nu går det max en dag eller två. It sux
  • Om du kunde leva vart du ville i världen, vart skulle det vara och varför? Hm.. Jag hade nog flyttat "hem" till Norge. Det känns alltid hemma när jag är där även om jag bara bodde där under de första åren då man inte ens kommer ihåg något. Men jag vet inte, det har alltid varit hemma
  • Favorit-snapchatfilter? Använder icke snapchat så har inte någon vidare koll längre. Men den med fyrkantigt ansikte och inzoomningen på ansiktet va la lite guld
  • Favorit-sminkmärke(n)? Alltså Clinique var najs tills jag slutade med produkter som testade på djur så nu är det väl Lumene, & other stories och LUSH
  • Te eller kaffe? Vill inte välja, men te
  • Gymmar du? No I don't think så
  • Vilket är ditt favorit-doftljus? Använder knappt doftljus längre så är inte lika up to date med vilka dofter som är hippa numera, men vill minnas att sandal wood var härlig?
  • Vem är din kändis-crush? Kommer väl alltid att vara Kristian Matsson om vi ska vara ärliga här
  • Läser du mycket? Vilken är din favoritbok? Mer än mängden antar jag. Alltså Hungerspelen var ju min favorit så så länge men var verkligen ett tag sen jag läste dem nu. Den senaste jag verkligen älskade var nog Fangirl av Rainbow Rowell faktiskt
  • Pengar eller hjärna? Give me all the brains
  • Kan du rita? Försöker
  • Top 10 favorit-låtar? Åh, just nu är det (1) Feel for me - Foy Vance (2) Riv i hjertet - Sondre Justad (3) I Dumped You First - God Help The Girl (4) Silver Lining - Jacob Banks (5) Shall We Gather At The River - Take 6 (6) Weather of a killing kind - The tallest man on earth (7) Young Blood - Greame James (8) This House Is on Fire - Dead Man Winter (9) Sunny - Bobby Hebb (10) Better Now - Cloves
  • Tar du medicin dagligen? Det kan du gå upp och sätta dig på
  • Hur många barn vill du ha? Är så rädd för tanken på att ha barn, iaf just nu så ingen aning 0? ??
  • Vilken är din to go frisyr? Låg bulle i nacken
  • Senaste sms:et du skickade? "nu har vi ätit klart på max"
  • Drömbil? Minns när jag var 12 och jag drömde om en hummer :') Good ol days. Nej men en range kanske?
  • Vad har du på dig för tröja? En grå en som jag klippte av ikväll
  • Vad är din bakgrund på mobilen? "How long is now" byggnaden i Berlin
  • Blyg eller framåt? Verkligen båda två samtidigt
  • Favorit-textrad från en låt just nu? "Hope was a letter I never could send love was a country we couldn't defend", minns inte vilken låt det är men hade lagt den som en anteckning iaf
  • Sommar eller vinter? Vinter
  • Dag eller natt? Natt 
  • Sover du med dörren öppen eller stängd? Beror på hur jag mår och hur rädda mina föräldrar är för hur jag mår
  • Senaste personen du ringde? Mamma för 12 dagar sen, allt är ganska tyst just nu
  • Har du fräknar? Jaman
  • Tar du shampoo- och balsamflaskor från hotell? Om de är fina ja
  • Tvättar du ditt ansikte? På kvällen? På morgonen? Har tvingat mig själv att bli svinbra på just det och har till och med värsta expansiva rutinen nu
  • Ler du på bilder? Aldrig när jag själv eller min familj tar men gör det om vänner eller bekanta tar bilden

4 januari 2017

Det är onsdag.

Det är onsdag och allt gör ont. Försöker att strunta i allt istället. Skiter helt och hållet i att jag den senaste månaden har blivit tvungen att ändra dosering i min medicin tre gånger för mycket och att min kropp håller på att gå sönder nu. Att alla hjärnspöken är tillbaka och att de skriker högre än någonsin. Att jag inte längre somnar utan sömntabletter. Att jag inte har pratat med mina vänner på 15 dagar. Att jag inte längre kan räkna kilona jag tappar på mina 10 fingrar. Att jag vissa dagar det här lovet inte ens har lämnat mitt rum. Att jag förmodligen måste ändra medicin igen. Att de senaste åtta månaderna bara har handlat om att ändra medicin.
 Att mitt hår inte växer längre och att mina naglar går sönder. Att du inte har hört av dig fast du sa att skulle finnas där. Att mer än majoriteten inte hörde av sig fast de sa att de fanns där. Att du sa att du var min vän men rev isär min kropp. Jag skiter helt och hållet i vare sig jag vill leva eller inte. Vare sig jag har framtidstro eller inte. Jag skiter i ALLT och lyssnar bara på Oskar Linnros idag och skriker med när han sjunger ”Sträcker upp mina händer, tror att det här kan vara början på nåt stort. Jag står precis på gränsen, horisonten är nån annans konstruktion. Brukade hata mig själv - måndag-fredag blev en kedja kring min fot. Men det är nånting ikväll som får mig att tro att vi kan gå”.
För vad mer kan man säga till någon som varje dag ser flinet på depressionens ansikte? Och så var det den där gången när jag satt i ett rum i sjutton dagar med döden och vi körde den där leken där den första som blinkar förlorar. Han frågar varje dag om jag vill leka. Men idag tänker jag fortsätta skrika till Oskar tills jag somnar för idag är det här jag och det är OKEJ. Det är fortfarande onsdag.
SparaSparaSparaSpara
SparaSpara

3 januari 2017

Rädslor inför att bara vara en kropp

Hej. Tänkte skriva något igen. Vet inte varför just det kan bli så svårt i tider som dessa - hur allt verkligen går i vågor? Förra våren och sommaren var skrivandet verkligen det enda jag hade och det enda som lyckades ge mig någon sorts form av syre. Och så plockar bara utmattningen och depressionen bort det som den själv vill.
Som om jag är ett dokument som bara går att redigera och sudda hur som helst. Som att jag inte bryr mig om allt jag förlorar. Depressionen bryr sig inte och jag kan inte göra något åt det. Hur mycket jag än försöker, hur många leenden jag än tvingar fram, hur många timmar jag än spenderar åt att försöka göra saker som jag brukade gilla, så går det bara inte.
Depressionen bryr sig inte ett skit om vem jag är och älskar att plocka i min kropp och mitt huvud och kan plocka bit efter bit av mig men lämnar ett så stort gap efter sig. Det är det som är grejen med den, den förstår inte att om man tar bort något så måste man lägga till något annat, allt annat fungerar just så men depressionen har bara inte fattat. 
De senaste veckorna har jag inte kunnat glädja mig åt att varken måla eller skriva och det är liksom de enda två sakerna jag har kvar. Det är de två sakerna som jag har kunnat lägga min höst på och jag är bara så fruktansvärt rädd. Kanske kan någon förstå hur ensamt det känns när det sista man har kvar är papper och penna? Jag vet inte vad jag ska göra om jag förlorar det nu, det blir bara en kropp som ligger utslagen kvar på en säng då. Natt ut och dag in. Om och om och om igen.
En kropp som sväljer sina tabletter varje morgon. Som går upp ur sängen någon gång då och då även fast den inte vill. En kropp som tvingar ned lite mat även om varje tugga känns som kartong blandat med förlust. En kropp som slutar ta kontakt med vänner och sörjer över ensamheten men bara inte o r k a r med något annat.