26 februari 2017

Att fortsätta möblera om

Får en notis på min mail om att jag har fått några nya följare på bloglovin. Bloglovin. Något av det viktigaste en kände till som trettonåring. Öppnar mailet och lyckas komma in till min gamla, där uppdateringen är obefintlig, profil. Börjar ändra om och möblera om. Flyttar undan de där gamla kartongerna som stått där för längre. Tar ner den där tre år gamla tavlan och hänger upp en som bara är några veckor gammal. Rensar där det behövs och kollar sedan på min översikt över alla mina inlägg.
Läser rubrik efter rubrik, ser bild efter bild och det slår mig hur stolt jag borde vara. Hur stolt jag borde vara över att vara här. Här, här där jag just är. Hela mitt liv har lett fram till denna stunden och om den må verka irrelevant i den andres ögon så är det banne mig det viktigaste som hänt mig på veckor. Jag ser alla brutna ben, alla skavsår och huvudvärkar uppradade i bloggform. Men jag ser också alla fyrverkerier, alla kramar och alla jag älskar dig. Och jag tror nog att oavsett hur illa det blir igen, oavsett vad som väntar framför mig, oavsett hur många nätter jag krampaktigt kommer att flåsa mig igenom och dagar som jag kommer att låta rinna förbi medan jag ligger på min säng med händerna knäppta över min mage och gardiner fördragna - oavsett så kommer jag att fortsätta möblera om.
Jag och livet, min värsta fiende det senaste året, vi kommer fortsätta att möblera om. Om och om igen tills det klickar till och allt bara är  r ä t t. Livet kommer att riva ned flera tapeter och jag kommer att tapetsera om i nya mönster. Han kommer att klösa hål i mina väggar och jag kommer att gipsa igen dem. Han kommer att glömma ett tänt ljus på trägolvet och jag kommer att få det att fungera. Rökdoften kommer att finnas där, i veckor, kanske till och med i månader. Men jag kommer att finna den finaste mattan som påminner mig om den 19 januari eller sommaren 2013. Och vi kommer att bråkas och retas och nästan ha ihjäl varandra gång på gång, men i slutändan kommer vi nog ändå att säga de där tre orden till varandra. Det är för vackert för att jag ska gå miste om det. Jag kommer att förstå en dag.

1 kommentar:

Skriv en kommentar