11 augusti 2017

Ångest och sorg är en skiva på repris

Jag svänger höger även om det går snabbare att cykla den vänstra vägen. Kisar när jag möts av solen som letar sig fram till mitt ansikte emellan träden. Gatan är stilla och jag gör en vänstersväng, trampar tills jag kommer fram till bänken. Innan jag sätter mig inser jag att någon har lämnat ett paket näsdukar på bänken, som om personen visste vad det skulle vara för typ av människa som cyklade hit klockan åtta på kvällen.
Torkar mina kinder med händerna istället och plockar ut hörlurarna ur telefonen. Efter några minuters tystnad piper telefonen om en ny slam poem som har laddats upp, jag följer länken och stänger ögonen. När jag kommer hem slår jag upp datorn och lyssnar på den om och om igen för att kunna skriva ned varje ord. Jag vet inte riktigt varför jag gör det längre, textar dikter som inte varit synliga för världen i mer än några timmar. Jag antar att det är mitt kvitto på att jag inte är ensam, och ju snabbare jag kan så mig själv att tro på att det stämmer; desto tidigare slutar mina händer att skaka.
Anna Marie - Lessons In The Mirror

I would make a good corpse, pale face sunken eyes
The origin of vampire myths and I ask myself what if when I like my lips and search of love you just think its an search of lust or thirst can't you tell that the only thing that I am thirsty for is solace
I am the girl with sunken eyes who was seen to much; that can never die 
And i keep hearing the phrase "handle it"

Don't you know that the word handle twists knots in my stomach
Instead of opening doors it shuts them, tight, lock it don't let thunder erupt from behind the door
Can't let anybody see that theres a storm; handle it
Why does this phrase make me twitch? How many handles could a door possibly come with?
Each new incident jiggles, the world can't seem to quit so maybe I'll give it a peak, make them think that behind this door is Narnia, It's magic

Little do they know, war is coming
Behind this handle my frozen tears that tore away the earth, hurt is hidden deep within this
So maybe I'll buy a jukebox for this room and listen to 'Dancing With Myself'
Handle it; These tears dry on their own
Handle it, whip it. Handle it, beat it Handle it, lock it
Handle it, stop it. Handle it, grasp it so tightly until you aren't sure that you can let go and then lock it, hide those keys inside of a locker and feel the irony

Pretend you see beauty until there is nothing left to see and feel the irony in holding tight to losses then toss that shit into the ocean
Be like Rose, persist, let go, forget everything you know; handle it
Handle it as if you were handed gifts that slipped through your fingers before you get the chance to open them and tell yourself; life is simpler without them 
Handle it until you no longer have hands to unlock the door and then run because you still have feet you will not become undone
So run - listen to forever young and run, run to dodge that bullet
Remember that happiness isn't a warm one, run; run like Forrest
Run, you do run run run, you do run run

I guess anxiety and grief is this record on repeat
Anxiety and grief is a record on repeat
Anxiety and grief is a record on repeat
Tell yourself that eventually a new record-
Remind yourself that sometimes you have to wear out a record to go and search of a new one
Remind yourself that eventually new songs will make you tick and remind yourself that you are strong enough to handle this

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar