8 augusti 2017

Ur min anteckningsbok del 15

Jag går förbi en länga där det växer brännässlor längs hela kanten
Jag frestas av tanken av att kliva ned med mina bara ben i dem
Jag vet egentligen hur det känns att bli bränd
Har alltid vetat, sedans små klumpiga barnsben tog ett steg fel
Men ändå, ändå så kommer jag inte ihåg
Och jag tror att jag saknar min ångest på samma sätt som jag glömmer bort
Glömmer bort att brännässlorna svider mycket längre än bara för stunden
Glömmer bort smärtan som skaver tills insidan brinner
Glömmer bort alla blickar som säger att det är ens eget fel

Så jag tar två klumpiga steg till höger och låter mina ben omringas av nässlorna


25 maj 2017

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar