21 oktober 2017

Hej, lördag!


Foto: Oskar Fust / Red + Illustrering: jag 
Och hej, sömnlöshet! I snart två veckor nu så har jag somnat omkring fem timmar senare än vad jag vanligtvis brukar, vilket är så galet provocerande. Inte förens för två dagar sedan insåg jag att detta var en ordagrann biverkan på en nedtrappning i medicin som jag går igenom just nu. Härligt. Finns inget jag kan göra. 

Så istället sitter jag vaken under vargtimmarna och överväger livet gång på gång. Sitter med det i mina händer, likt vatten, och försöker att fokusera på att det faktiskt finns i mina händer. Andas inte för hastigt, och gör inga plötsliga rörelser - allt för att inte gå miste om det lilla liv jag har. Så jag målar naglarna även fast klockan är elva, jag skriver mobilanteckning efter mobilanteckning på alla idéer jag har; konstverk, illustrationer, blogginlägg, pastarecept, bibelord som jag vill meditera över

Jag minns min pappas ord till mig när jag var sjutton. Låter mina ögonglober omslutas av mina ögonlock, tiltar huvudet från sida till sida och nynnar på orden. "Vad gör det egentligen om du missar den här nattens sömn? På riktigt? Att du missar en dag i skolan?". Stannar upp med huvudet vid vänster axel och släpper sedan all form av styrka och behärskning och låter huvudet drastiskt falla ned emot bröstet. Jag vet, nu gör jag det faktiskt, att det inte gör någonting om jag missar den här nattens sömn - men hela grejen, hela konceptet är så oumbärligt och paradoxalt bara. Jag är utbränd. Det enda jag faktiskt ska ha kraft till är sömnen. Jag nämnde det för min psykolog en gång och hon log ett av sina femhundra sneda leenden och svarade "Men Hanna, du förstår väl att akten av att sova i sig kräver styrka det med? Det är helt naturligt att du är för trött för att sova". Den meningen var befriande och  ännu mer provocerande. En uppgivenhet la sig över mina axlar när hon sa det. Kan jag inte ens få det? Inte ens ett frikort till sömnen? Tydligen inte.

Men eftersom att min blogg är mitt utrymme där jag får chansen att ifrågasätta mig själv innan jag skriver något och bilda nya tankar ur de som redan finns, så tänker jag ändå att precis som jag nämnt innan så vinner jag så länge jag andas. Och en dag ska jag nog få sova. Jag vinner nu, inatt, i sömnlösheten och i det blåa, men jag vinner också i framtiden där min sömnmedicin inte slås ut av min utmattning och där jag en dag kanske inte ens behöver medicinsk hjälp för att få en rik sömn. Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv en kommentar